Jag kallar januari kämparmånaden, eftersom så många försöker göra förbättringar i sina liv. Var och varannan tänker vara utan alkohol, börja motionera mera, inte slänga mat, börja banta, sluta röka, vara mera organiserad, hålla bättre koll på ekonomin, förbättra sina livsvanor etc. etc. Alla sprudlar en entusiasm och viss iverhet för den kommande månaden.
Jag är glad för alla de här löftena, men samtidigt är jag lite skeptisk. Är det inte samma visa varje år? Det känns lite påtvingat. Jag själv håller alltid paus med simningen i januari, eftersom alla ivriga ”nu ska jag börja motionera mera” –människorna fyller bassängerna. Varje år samma sak. I februari kan jag återvända till simhallen och konstatera att de ivriga nyårslöftena fattas och man kan simma lungt igen.
Förstå mig inte fel, jag vill absolut inte vara negativ, jag är glad för alla som lyckas med sina nyårslöften, men måste man alltid gör de här löftena i årsskiftet? Varför kan man inte konstatera en dag i mars eller oktober eller när som helst att nu måste jag åtgärda det här och det här i mitt liv och så bara göra det utan någon större stress på nacken?
Lycka till med era nyårslöften och hoppas vi möts i simhallen från och med februari.
P.S. Min jobbkompis håller varje år en ”tipaton helmikuu” istället för den sedvanliga januarin. Februari är ju den kortaste månaden. Listigt tänkt, eller hur :)
8 comments:
Någonstans hörde jag om konceptet "tipaton tiistai" istället för "tipaton Tammikuu", för det finns 52 tisdagar i året vilket är mera än de 31 dagarna i Januari. Smart va? :)
Hahaa :) Fast den kan vara lite svår att komma ihåg "hela året" ;)
You have a point! =)
Jag kommer ihåg då jag ännu gick på Motivus så var januari en horrormånad. Det var proppfullt där. Men redan i februari glesnade det och det var jag såklart glad över =)
Jag har tröttnat på nyårslöften och gör inga sådana längre just för att de oftast ändå inte håller. Man kan nog börja motionera eller banta när som helst under året, och då känns det kanske som det skulle vara lite mindre pressure än om det är ett NYÅRSLÖFTE =)
Har inte nerver att simma med en massa "turister" i januari. Låter dem hålla sig och så återvänder jag när dammet lagt sig. Min (andra) jobbkompis gör precis likadant.
Jag tror att ett nyårslöfte medför lite extra stress och kanske det är just den stressen som gör att löftet är svårare att hålla? Hmm.
jag börjadde faktiskt min karkkilakko i september, hade litelite paus under julen och nu fortsätter strejken igen, målet är ett år. men jep, förstår din point. smart att du fattat undvika simhallen i januari!
Ni är så duktiga med karkkilakkon! Huh! Löften brukar vara lättare att hålla när man har ett konkret mål, allstå något som motiverar.
Dessutom, tycker jag att om man gör en större livsändring, ska man inte vara för sträng med sig själv. Lönar sig alltså att ha små mellanmål; en månad, ett halvår, ett år... / två kilo, fem, tio etc. Utan att man märker, har man blivit van och lägger ingen vikt på "vad-det-nu-än-är".
Och ska jag säga, som inte just har någon ryggrad när det kommer till sådana här beslut :)
jo, mitt mål är ju mitt eget bröllop, vilket ju förstås funkar som motivation... men såklart håller jag små pauser i karkkilakkon, dvs jul, födis, påsk och semestrar(kanske). och karkki är liksom inte mitt problem, det är choko o chips, som alltså även ingår i strejken. ;)
De små pauserna fungerar ju bra som etapper och motiverar en kanske också. Man ska inte vara för sträng med sig själv :)
Post a Comment