Jag tycker undersökande journalistik är väldigt viktigt. Jag tycker det är bra att någon ifrågasätter olika saker och arrgumenterar sig väl. Den här filmen och problematiken känns dock väldigt avlägsna för mig och jag tror det är viktigt för att budskapet ska gå hem, att man verkligen kan relatera till problemet. Problemet i det här fallet är inte ämnet, problemet är hur man berättar den.
Jag tycker dokumentären innehåller ett viktigt budskap, men man upprepar samma sak så många gånger att jag hinner bli mycket ointresserad. Och varför breda ut sig på så brett plan? Utgångspunkten verkar intressant, men efter flera olika stater, x-antal intervjuer som basically säger samma sak, tycker jag att filmen är minst en timme för lång. I got the point. Jag är intresserad av historien, jag förstår problemet. Man behöver inte visa 100 intervjuer, då budskapet klarnar redan efter fem?
Jag kan inte hjälpa att fundera om det är det ända sättet att få sin röst hörd i USA? Att blanda in så många människor på så brett plan som möjligt?
Josh Fox verkar uppriktig och sympatisk, men kanske han halkar i halvmisstag in på ett ämne som han inte riktigt kan hantera.
(bilden lånad)
0 comments:
Post a Comment