Filmen handlar om Nic, Jules, Laser och Joni, en vanlig familj bestående av två mammor. När Joni fyller 18 år, övertalar den 15 åriga Laser sin syster att de ska ta reda på spermadonatorn och ta kontakt med deras ”pappa”. Kort kan man väl säga att Paul (pappan) för med sig en ny världsordning och rör om i de existerande familjerelationerna.
Alla skådespelare gör ett suveränt jobb, Annette Bening och Julianne Moore, känns som ett naturligt par, Mark Ruffalo är en charmig farsa och Mia Wasikowska och Josh Hutcherson kan också bra nämnas för sina rollprestationer. Tyckte nog att Moore gjorde lika bra ifrån sig som Bening och funderar lite på Oscarnomineringen, men kommer ingen vart med den tanken.
Utgångspunkten känns tidsenlig, men kärnfamiljen i filmen känns inte 100% trovärig eller naturlig. Jag grundar min åsikt kanske på det att man inte riktigt får lika mycket grepp om vilka barnen egentligen är, utan man har fokus på de vuxna. Det kan bra hända att jag är ensam om den noteringen. Det är ändå en mycket intressant och stundvis en riktigt sympatisk film, som skiljer sig en aning från det vanliga amerikanerna har att bjuda på i filmväg. Slutet känns lite väl smörigt, men annars har jag inte så mycket ont att säga om filmen.
(bilden lånad)
3 comments:
jag är jätteintresserad av denhär filmen. kanske för att temat känns väldigt aktuellt i min närkrets just nu...
du skriver förresten så bra om filmer!
det va bara det jag ville säga, läser aktivt, men blir inte alltid av att kommentera...sorry!
Jag tycker också att ämnet är aktuellt och därför mycket intressant. Det är inte precis någon "feelgood"film, men stundvis fick man nog "aawww" moments.
Tack för kommentaren :) Jag har märkt att det är själv också roligt att läsa tillbaka vad man har tyckt om filmerna, så därför har väl filmskriverierna ökat. Nå, Oscars påverkar ju också. Det är min filmaktivaste årstid. Vad är nu bättre att glömma det tråkiga vädret ute och fördjupa sig i en film :)
Ja, troligen sa det ar
Post a Comment