När jag var liten, satt vi hela familjen klistrade framför tvn, bandade ofta, om inte alltid, eurovisionsändningarna både på vhs och c-kassett. Vi gav alltid poäng på rutigt papper och jämförde dem med varandra. Jag, min lillabror, mamma och pappa. Lyckliga stunder, som jag minns dem. Vi hejade på våra favoriter och det var extra spännande att få vaka så sent och se resultatet. Undrar om vi har kvar några kassetter någonstans? Efteråt lyssnade man och såg på sändningarna om och om igen, spolade och lyssnade på sin favorit åter och åter, ofta tills kassettbandet gav vika.
Det var så det började. Och så har det bara blivit så, att jag alltid tittat på eurovisionen.
Här måste jag nog nämna att I inte delar min entusiasm. Han kan inte förstå spektaklet. Men han tittar ändå, snäll som han är. Kritiserar mest, men det är bara roligt.
För fem år sedan var det extra speciellt. Datumet var då 20 maj. Hard Rock Hallelujah vann. Finland vann första gången. Det var helt oförståeligt. Det var också den natten I friade till mig. Datumet är graverat i våra förlovningsringar. Samma datum som Finland vann eurovisionen.
Så ni ser, eurovisionen har en speciell plats i mitt liv, något som alltid funnits där och något som jag alltid har positiva associationer till. Snart är det dags igen. Spännande!
2 comments:
låter bekant allt detdär, att banda på c-kasett och spela kasetterna sönder. det är liksom ingrott dethär intresset.
men så härligt att ni förlovat er just den kvällen, wow!
Man kan ju inte låta bli och le när man tänker tillbaka, liksom way back i tiderna :) Ljuvligt.
Jag kan inte ännuheller förstå hur och varför I valde just den kvällen, för han har absolut inget itresse för ESC, men rolig detalj iaf :)
Post a Comment