And the Oscar goes to...

Hämnden eller In a Better World! Jag är sååååå glad!

Bilden lånad från Jyllands-Posten.

Grubbel

Om lite mindre än 12 timmar, så är det dags! Nu sitter jag här och försöker tippa nattens vinnare. Det är inte lätt... *grubbel, grubbel* Ska man tippa på den man själv önskar ska vinna eller på den som man tror ska vinna? Samma sak varje år...

HÄR kan man ladda en egen "Official Ballot".

Rabbit Hole

Becca (Nicole Kidman) och Howie (Aaron Eckhart) har misst sin fyra åriga son i en olycka. Den konstan närvarande sorgen och parets olika sätt att hantera den, sätter sin vikt på förhållandet. Det finns dock hopp, då de båda vill hitta en lösning och ett sätt att gå vidare tillsammans.

Filmen ger en indentifierbar bild av sorg och hantering av sorg. Det är en kamp, men livet går vidare oberoende. Fastän sorgen finns med genom hela filmen, var det inte en stor gråtfest som jag trodde. Det jag kommer osökt att tänka på är "det som inte dödar en, gör en starkare" och det är egentligen det det handlar om.

Jag gillar manuset, men tyvärr är Kidman och Eckhart lite för perfekta för att det ska kännas riktigt trovärdigt. Vackra är de i alla fall och filmen absolut sevärd.

(bilden lånad)

Biutiful

Uxbal (Javier Bardem) är en familjefar, som får sitt leverne genom att förmedla olagliga immigranter till diverse svarta jobb. Uxbal får reda på att han bara har ett par månader kvar att leva och försöker då enligt sitt samvete och sin bästa förmåga ställa allt till rätta och få framtiden tryggad för sina barn innan hans tid är slut. Den välmenande Uxbal lyckas inte riktigt som tänkt och den råa verkligheten slår den redan lidande Uxbal hårt.

Filmen är en blandning av familjerelationer, liv och död. Den tar inte ställning eller är över sentimental, men det finns mycket känslor i filmen som gör att den berör. Det är en grov verklighet man får uppleva och den enda lilla ljus av hopp som finns, finns i kärleken mellan en förälder och sina barn.

Den två och en halvtimme långa filmen kräver mycket av tittaren, men är enligt mig värd den tiden.

(bilden lånad)

Surprise

Jag firade min födelsedag med god middag och biobesök tillsammans med I. Perfekt, då jag inte tänkte ställa till med något större. Flickorna hade däremot tänkt i andra banor. Då vi kom hem hade de dekorerat kring köksbordet med ballonger, serpentiner, blommor etc och det fanns skumpa, kaka med ljus, presenter, kort och allt världens. Det var minst sagt överraskande och mycket gulligt tyckte jag :) Bland alla presenter fanns bland annat Eat Helsinki boken, en Jars-burk och presentkort. Man blir ju bara stumm av tacksamhet. Vilka fina vänner jag har :)

Lappland

Det verkar som en massa pusselbitar faller på plats så här plötsligt. Mitt i allt igår hade vi bokat flyg för en lapplandsresa i mitten på april. En vecka med vårdrivor och avkoppling. Passar mig utmärkt!

Bilden är från Levi ett par år tillbaka.

True Grit

Den 14-åriga Mattie Ross (Hailee Steinfeld) far har blivit mördad av Tom Chaney (Josh Brolin). För att hämnas sin fars död anlitar den beslutsamma Mattie den ökända sheriffen Rooster Cogburn (Jeff Bridges) för att leta rätt på Chaney som flytt ut i vildmarken. Texas Rangern LaBoeuf (Matt Damon) försöker också få tag på Chaney och slutligen, efter många om och men, beger sig hela trion ut på jakt tillsammans.

Bröderna Coen har kokat ihop en stilren och skicklig västern, smaksatt med den för dem typiska svarta humorn. Som i de flesta västernfilmerna, är miljön och omgivningen enkel och avskalad, liksom även rollfigurerna, de är vad de är från början till slut. Enkelheten har sin egna charm.

Bilderna är underbara genom filmen och all ära hör till Roger Deakins. Förutom foto, fungerar manuset och regin utan större anmärkningar. Både Steinfeld och Bridges är lysande i sina roller och Damon känns naturlig som LaBoeuf. På grund av det korta framträdandet, spelar det egentligen ingen roll vem spelar Chaney och man glömmer tyvärr Brolin snabbt.

En underhållande och fin film i sin helhet – se den!

(bilden lånad)

Restrepo

Journalisterna Tim Hetherington och Sebastian Junger följer med en grupp amerikanska soldater på deras kommendering till ett av Afganistans oroligaste områden. Materialet innehåller äkta krigscener och personliga intervjuer med soldaterna.

Restrepo är en krigsdokumentär på ett mycket personligt plan. Man lär känna soldaterna och det är samma typer man ser in action. Det är mycket fascinerande att komma in i en sådan miljö och man står själv också lite på tårna under vissa sekvenser.

Jag som inte är så där himmelens intresserad av krigsdokumentärer så där allmänt, fann den här väldigt, hemskt att säga, underhållande. Tyckte den var välgjord och intressant på många plan.

Min kusin åker på FN kommendering till Afganistan bara om några veckor, så visst, min åsikt kan påverkas av personlig anknytning, men har nog för mig att dokumentären skulle ha tilltalat mig oberoende.

(bilden lånad)

Blue Valentine

Kärlek är inte alltid en dans på rosa moln. Blue Valentine är en smärtsam kärleksberättelse där Cindy (Michelle Williams) och Dean (Ryan Gosling) försöker, men når inte riktigt fram.

Små stunder, små inblickar, det är egentligen så vi får se berättelsen. Charmigt och gulligt, men samtidigt väldigt smärtsamt och känslofyllt. Det som en gång varit spontant och lyckligt, förvandlas till något helt annat. Ibland kan livet lura en att ta en riktning man inte är beredd att gå, och det har ju naturligtvis sina följder.

Jag tycker filmen tar en objektiv syn på ämnet och fastän man får en mera hjärtlig bild av Dean, tar inte filmen ställning. Williams och Gosling gör båda ett mycket bra jobb och det förvånar mig att Gosling inte fått plats i nomineringslistan. Fina bilder och fin, känslofylld stämning genom hela filmen.

(bilden lånad)

Birthday girl

Jep, that's me! Idag, helt denhär vanliga tisdagen, har jag passerat trettiogränsen. Känns helt ok faktiskt. Man är ju precis så gammal som man tillåter sig vara ;)

Bilden är annars lånad från min favoritsida. Kan spendera timmar HÄR.

Holland

Långhelg i träskolandet kan ju inte vara helt fel. Vi bokade flygbiljetter för ca en månad sedan, men idag har vi slagit fast programmet och bokat övernattningar etc. Det kommer att bli fyra intensiva dagar i Amsterdam, Rotterdam och till och med en kort visit till Haag. Så spännande! Dryga tre veckor and we're off!

Tar tacksamt emot tips om ni har några :)

Och ja, innan dess ska det bli en långhelg med flickorna i Göteborg också. I´m smiling :)

(bilden lånad)

Pyssel

Massor bebisar på g och därav flera kort i den kategorin. Nu verkar det vara aktuellt med flickor.

Projekt uppdatering

Kommer ni ihåg att jag började tova figurer till en mobil? Jag har haft några figurer klara redan i några veckor, men har inte hittat någon vettig lösning för själva upphängningen. Borde säkert ta mig till någon järnhandel, för pysselaffärerna har inte hjälpt mig hur jag än försökt använda min fantasi. Fortsättning förljer alltså, men ville i alla fall visa er vad som hållit mig upptagen förutom filmerna och D90an.

Dessa är gjorda helt simpelt med en old school tovningsnål.

Bild från igår

Kunde nästan inte tro det, men ok, nu har jag alltså sett årets första luftballong. Dåligt bildbevis, jag vet, men bevis i alla fall.

Animal Kingdom

Den 17-åriga J, Joshua Cody (James Frecheville) blir föräldralös och flyttar in hos sin mormor, där han delar livet tillsammans med sina tre morbröder, alla involverade i bråttslighet. Ofrivilligt dras även J med och märker att blod inte alltid är tjockare än vatten.

Filmen är en ryslig och mörk australiensisk kriminaldrama. Man förklarar inte, utan återspeglar bara en kamp om överlevnad. Filmen tilltalade inte mig så mycket, men jag kan bra uppskatta ett manus som är så överraskande som denna. Personerna i filmen är dock lite för naiva och enkla för att jag ska kunna ha sympati för dem.

Jag har svårt att förstå att mormorn Jacki Weaver är nominerad för en birolls Oscar. Jag tycker äran i filmen borde helt och hållet gå till Frecheville. Fastän han verkar uttryckslös genom hela filmen, är han väldigt intressant och hans ögon berättar en helt egen historia.

(bilden lånad)

GasLand

Jag tycker undersökande journalistik är väldigt viktigt. Jag tycker det är bra att någon ifrågasätter olika saker och arrgumenterar sig väl. Den här filmen och problematiken känns dock väldigt avlägsna för mig och jag tror det är viktigt för att budskapet ska gå hem, att man verkligen kan relatera till problemet. Problemet i det här fallet är inte ämnet, problemet är hur man berättar den.

Jag tycker dokumentären innehåller ett viktigt budskap, men man upprepar samma sak så många gånger att jag hinner bli mycket ointresserad. Och varför breda ut sig på så brett plan? Utgångspunkten verkar intressant, men efter flera olika stater, x-antal intervjuer som basically säger samma sak, tycker jag att filmen är minst en timme för lång. I got the point. Jag är intresserad av historien, jag förstår problemet. Man behöver inte visa 100 intervjuer, då budskapet klarnar redan efter fem?

Jag kan inte hjälpa att fundera om det är det ända sättet att få sin röst hörd i USA? Att blanda in så många människor på så brett plan som möjligt?

Josh Fox verkar uppriktig och sympatisk, men kanske han halkar i halvmisstag in på ett ämne som han inte riktigt kan hantera.

(bilden lånad)

Gatukonst

Inspirerad av filmen, tänkte jag visa er några av Banksys verk. Alla bilder lånade.

Exit through the gift shop

Terry Guetta står för ett mycket intressant material, speciellt i början på dokumentären, då den känns mera äkta. Han börjar mållöst dokumentera gatukonstnärer och får till och med tag på den välkända och mystiska Banksy. Då rollerna vänder, får jag en känsla att man blir nog inte konstnär sådär bara på en natt och att Guetta antagligen sniffat en god affärsmöjlighet och gör det bästa av det. Det är Banksy som till slut har gjort filmen.

En väldigt intressant dokumentär dock om gatukonst och pop-art kultur.

(bilden lånad)

Hjälp

Om ni missat, så närmar sig Oscargalan med snabba steg. Bara dryga veckan tills det smäller. Jag har det bra ställt med listan och egentligen är det bara ett fåtal verk som jag har kvar att se. Kanske jag ska passa på att tacka för att de flesta nominerade filmerna faktiskt i år kommit på bio INNAN Oscars.

Nu undrar jag ifall någon av er vet var jag kan hitta de Oscarnominerade kortfilmerna; animerade, live action och dokumentär? Dessutom skulle jag gärna se Incendies, Dogtooth och Outside the Law (Hors-la-loi), som är nominerade i kategorin för bästa utländska film, samt Inside Job och Waste Land, som är nominerade i kategorin bästa dokumentärfilm. Dessa brukar ofta dyka upp efter Oscars, men eftersom jag har lite tid på mig, skulle jag gärna plöja igenom dem innan. Och ja, jag vet att Dogtooth visades på Rakkautta ja Anarkiaa, men det hjälper ju inte mig nu…

Komplimang

Jag fick en komplimang för min utmärkta svenska av en svensk-svensk kund. Jag tyckte det var lite roligt, men tackade bara och fortsatte babbla på.

Skulle du ha rättat till komplimanggivaren?

Jag har flera gånger varit i en situation där jag varit tvungen att förklara att Finland faktiskt är ett tvåspråkigt land och att svenska faktiskt är mitt modersmål.

Glädjeskutt

Ibland överraskar livet med riktigt roliga saker: Får jag presentera - en ny efterlängtad familjemedlem! Den här lilla skatten fick flytta hem till oss förra veckan efter att en chans uppenbarat sig, som jag bara inte kunde motstå. Vi håller på och bekantar oss med varandra än så länge, men ha tålamod, tror nog vi blir riktigt goda vänner :)

D90:an har tidigare bott hos Hannah på "prancing in the twilight zone". Gå och kolla - hon är väldigt inspirerande och charmig på många sätt. Ja, och hon gillar film också.

The Fighter

Filmen handlar om två boxarbröder, Dicky Eklund (Christian Bale) och Micky Ward (Mark Wahlberg). Dicky har fått sin chans i boxning, men nu har cracken tagit över hans liv. Nu försöker Mickey slå igenom med sin bror som coach och mamma som manager. Det är inte alltid lätt att vara familjens minsting i en stor och tät familj, men genom oundvikliga konflikter hittar även Mickey sin egen väg och självsäkerheten som krävs att bli vinnare.

Jag tycker att man byggde upp storyn utförligt, men inte självklart. Fastän filmen handlar om boxning, tycker jag inte att vikten finns där, utan man koncenterar sig främst på familjen och de inre relationerna. Boxningscenerna var realistiska, men gjorda med smak.

Utgångspunkten för filmen låter ju som en stor kliché, men mot alla odds, tyckte jag faktiskt att det var en häftig film. Det bästa i filmen var absolut Christian Bale! Hans närvaro var mest påtaglig av alla. Tyckte också att Amy Adams gjorde helt hyfsat ifrån sig, liksom även Melissa Leo. Tyvärr imponerade inte Mark Wahlberg på mig.

Filmer med verklighetsbas har nog på något sätt bättre förutsättningar än rena sagor och The Fighter bevisar detta än en gång. Det var roligt att se de riktiga skojarna i slutet.

All in all, en rolig, irriterande, rörrande och smidig film som jag absolut rekommenderar.

(bilden lånad)

Vaginamonologer

På grund av olika omständigheter, bland annat en söndrig hårddisk på jobbet, har jag inte hunnit dela med er vad jag och mina vänner gjorde igår. Jo, vi gick och lyssnade på Vaginamonologer. När chansen kommer emot, så ta den! Kan varmt rekommendera detta till alla, kanske främst för kvinnor, men varför inte för modiga män också.

Trevlig Alla Hjärtansdag

Idag är en bra dag att berätta för sina närmaste hur mycket man tycker om dem. Kram på er!

(bilden lånad Le Love)

Intensiv helg

Gillar nog inte snabbvisiter till hemstaden. Det blir liksom att sitta i bil totalt 12 timmar på två dygn och så springer man resten av tiden för att hinna se alla, men men... Vi fick vara med på ett fint dop och tomteflickan blev Sofia Alexandra. Sofia bebisen somnade i min famn efter seremonierna och sov där i typ tre timmar. Fick också en storstor hjärtlig kram av min guddotter och sådant lever man på länge.

Rolig present

Jag tycker om påhittiga saker och den här måste jag bara visa. Jag har ju annars också någon grej med slickepinnar, så den här är ju bara för gullig. En sådan här kan man ju fixa till själv också om man vill överraska någon med en lite present. Bra tips så här inför vändagen :)

Det är alltså en pinne med hårsnoddar i olika färger.

Hups!

En bra grej med att vara fördjupad i nått projekt eller dylikt, är att man glömmer bort att äta. Ja, eller glömmer och glömmer, allt småätande och onödiga mellanmål uteblir liksom. Mat måste jag ha, annars fungerar jag inte, men jag tror jag har gått ner ett-två kilo* den här veckan bara med att vara upptagen.

* använder inte våg, men uppskattar på känsla.

The Kids Are All Right

Filmen handlar om Nic, Jules, Laser och Joni, en vanlig familj bestående av två mammor. När Joni fyller 18 år, övertalar den 15 åriga Laser sin syster att de ska ta reda på spermadonatorn och ta kontakt med deras ”pappa”. Kort kan man väl säga att Paul (pappan) för med sig en ny världsordning och rör om i de existerande familjerelationerna.

Alla skådespelare gör ett suveränt jobb, Annette Bening och Julianne Moore, känns som ett naturligt par, Mark Ruffalo är en charmig farsa och Mia Wasikowska och Josh Hutcherson kan också bra nämnas för sina rollprestationer. Tyckte nog att Moore gjorde lika bra ifrån sig som Bening och funderar lite på Oscarnomineringen, men kommer ingen vart med den tanken.

Utgångspunkten känns tidsenlig, men kärnfamiljen i filmen känns inte 100% trovärig eller naturlig. Jag grundar min åsikt kanske på det att man inte riktigt får lika mycket grepp om vilka barnen egentligen är, utan man har fokus på de vuxna. Det kan bra hända att jag är ensam om den noteringen. Det är ändå en mycket intressant och stundvis en riktigt sympatisk film, som skiljer sig en aning från det vanliga amerikanerna har att bjuda på i filmväg. Slutet känns lite väl smörigt, men annars har jag inte så mycket ont att säga om filmen.

(bilden lånad)

Sorry

Det har blivit en liten oavskitlig bloggpaus här, märker jag. Jag har varit upptagen med några saker och jag lovar att jag snart ska visa er vad jag hållit på med.

Toy Story 3

Det är riktigt underhållande med animerad film emellanåt. Nu kan jag kryssa den här i Oscar-listan.

King's Speech

King's Speech är en biografi om prins Albert, senare kung George VI (Colin Firth), vars största motsättning i livet är att han stammar. På grunda av olika offentliga framträdanden söker prins Albert och hans fru (Helena Bonham Carter) hjälp till problemet och finner talterapeuten Lionel (Geoffrey Rush). Senare när prinsen blir kung sätts all övning på prov. Kort kan man väl säga att filmen handlar om att övervinna sina svårigheter.

Jag är inte så förtjust i kungliga historier, men om jag bortser ämnet, fungerade färgsättningen, bilderna och bildkompositionerna, klippet och ljudet väldigt bra. De återspeglade känslan i filmen på ett mycket tilltalande sätt. Colin Firth är bra, men mest är jag imponerad av Geoffrey Rush. Enligt mig är det han som bär filmen, han är saltet liksom. Dynamiken mellan dessa två skådespelare är påtaglig och stundvis riktigt underhållande. Helena Bonham Carters roll är hjärtlig och förtjänar nog att nämnas.

En sympatisk historia utan större överraskningar.

(bilden lånad)

127 Hours

Filmen grundar sig på en ganska så enkel sak, bokstavligen; en fastklämd man. Jag tycker karaktärspresentationen från början är riktigt bra och man får liksom reda på vad Aron Raston (James Franco) är för typ och hans liv känns spännande, fartfyllt och roligt. Efter ett snedsteg på ett av sina äventyr i en kanjon i Utah, blir han fastklämd i en klippklyfta och den egentliga filmen utgörs av hans överlevnadshistoria.

Jag gillar verkligen stilen i den här filmen. Älskar att man framhäver färger så starkt och kameraåkningarna och användningen av ljus känns bara så fina. Bildberättandet är intensivt genom hela filmen och händelserna känns verkligen realistiska. Ändå är det något jag saknar. Ibland verkar Franco inte riktigt övertygande, mera kanske överdriven, men bara stundvis. Hallucinationerna känns motiverade och ger mervärde, men ändå känns de ytliga på något sätt. Lite lösrykta.

Jag tycker regissören har lyckats göra en intressant och fängslande film, trots det enkla utgångsläget. Filmen baserar ju sig på en sann historia och då går det sällan riktigt åt skogen.

Varning för realistiska och blodfyllda scener.

(bilden lånad)

Nyheter till våren

Oh, massor roliga och intressanta nyheter hos Iittala nu i vår!

Söt "Purnukka".

Har aldrig tyckt om vanliga "Kartio" -glas, mest för att de är lite tunga,tråkiga och är lite för små, men den här handblåsta versionen och lite större storleken får nog hjärtat att smälta lite.

Stilren "Kartio" -vas, även den handblåst.

Äntligen finns det klara "Jars" i de större storlekarna.

Nyproduktion av Kaj Francks verk "Ateenan aamu". Väldigt intressant, fastän jag inte riktigt vet vart jag skulle placera dessa hemma hos oss.

Det är alltså 100 år sedan Kaj Francks födelse och Iittala uppmärksammar detta i sin "vårkollektion" med flera klassiska nyproduktioner. Roligt.

Nu återstår det bara att hitta lite finanser eller önska sig presentkort till Iittala till födelsedagen :)

Cookies

Jag är ingen stor fan av bakverk eller småkakor. Men, när man minst anar, så får man en hälsning från Australien i form av dessa cookies och jag är helt såld. Notera dock att största orsaken till att dessa smakar så underbart och att de bara smälter i munnen är nog att de innehåller 26 % smör. Men en kan man ju unna sig nu och då ;)

Kommer ni ihåg Friends avsnittet där Phoebe och Monica försökte klura ut receptet på en cookie? Måste medge att den tanken har slagit mig med ;)

Pyssel

Jag tycker det är riktigt gulligt med slickepinnar. Det här kortet har vi skickat till vår guddotter som fyller 8 år idag. Bra användning för små tygrestbitar. Själva korttexten skrev jag på en tom adressetikett och klistrade fast på andra sidan.