Man har alltid en så romatisk bild av snön. Man ser framför sig vita landskap, hör knastret under skorna och myser med en mugg varm kakao.
Verkligheten är ju sen en helt annan femma. Snön yrar ner, den är blöt och obehagligt fuktig och kall. Helst sitter man inne och undviker kontakten med den. Sedan blir man väckt av plogbilen på gården klockan fem och just i den stunden känns snön inte alls som en vän.
Sedan blir allt bara slask och smälter bort och så börjar drömmandet åter igen.
0 comments:
Post a Comment